Ryttmästaren P. v. Möller på Skottorp har, på förfrågan, härom meddelat i bref till författaren, att ordet Taija f., plur. Taijer, ännu allmänt brukas i Halland (f. ex. af skolgossarne i Halmstad), såsom skälls-ord till Smålänningar, eller till Hallänningar, som bo i de intill Småland gränsande socknarne: f. ex. »din Torupa-taija!»
§ 19. Den här anförda sjön heter Nistingen, icke Nislingen. — Vikings-äng, såsom namnet skrifves i de gamla domböckerna, heter nu Vikingsved eller Vickensved.
§ 22. Att de gamla marknads-slagsmålen af ålder voro stam-fejder, visade sig ingenstädes så tydligt som vid Eneryda, hvars marknad, på grund af de blodiga slagsmålen, måste aflysas ännu så sent som på 1820-talet. Vid Eneryda marknad delade sig de kämpande i två, alltid lika grupper, nemligen å ena sidan Wierstad-boarne och Stenbrohults-boarne, understödda af Skåningarne; å andra sidan Skatelöfs-boarne, Thorsås-boarne och Wislanda-boarne, understödda af folket från ofvan om dem belägna socknar. Emellan nu uppräknade delar af Wärend förefinnes en märkbar brytning i folk-målet. Medan således de förra socknarne uttala det öppna o såsom å, f. ex. håppas, kåmma, dåppa, uttala de senare denna vokal såsom ö, f. ex. höppas, kömma, döppa.
§ 27. En hågkomst af det gamla Troll-folkets bosättning i Göta rikes skogs-trakter, gömmer sig i namnet Troll-Tive’n, som i Westergötland ännu gifves åt skogen Tiveden. En del af denna skog, på ett högt berg i Undenäs socken, får hos folket äfven namn af Troll-kyrke.
§ 43. »Om någon spinner på thorsdags-qvällen, så få påska-käringarne makt med linet.»
§ 44. Om Gnid-eldens bruk i Småland har Törner följande anteckningar:
»När Fä-sjukan var i Småland, borrade de hål i en ek, gnedo med en pinne eld, brände med densamma nio
