formen på barnens mor-pycken (ɔ: smycken) och qvinnornas hals-prydnader.
Vid plötsliga utrop eller hastig förskräckelse, anropar Wärendsbon ännu det heliga korset, såsom:
Kors, i Herrans namn!
Kors, i Jesu namn!
Korsana mig!
Åh, kors, o s. v.
Äfven brukar man åtskilliga svordoms-formler ifrån katholska tiden. Vid sidan af de eder ifrån hedna-tid, dem vi redan (§ 53) anfört, bibehålla sig således i Wärends-målet flera gamla svordoms-formler, i hvilka man svärjer vid Vårs Herres träd (ɔ: kors), pina och död, såsom:
Vass Herra Tre! — Serra Tre! — Herra Tre! —
Pina Tre!
Vass Herra Död! — Serra död! — Herra död! —
Pino död! — Guds pino död! — Dyra död!
eller vid Heliga Män (ɔ: helgonen), deras nåd eller död, såsom:
Tan Heligan! [1] — Hillemän! — Vasshellimän! — Sellimän!
Heligonåd! [1]— Vasshellinåd! — Sellinåd!
Heligodöd! [1]— Vasshellidöd! — Sellidöd!
Efter Munkarne och munk-väsendet bibehålla sig hos folket ännu några svaga hågkomster. Åtskilliga gårdar i Wärend bära således namn efter munkarne. I Wissefjerda socken af Konga härad förekommer ett Eremitemåla eller Ärmittemåla. I Elmeboda socken af samma härad ligger gården Munkamåla. I Kinnevalds härad förekomma Munkagård (i Stenslanda by) och Munkanäs i Urshult socken. I Uppvidinge härad förekomma gårdarne Klerkeboda och Munkamåla, och inom Norrvidinge härad ett Munketorp i Tolgs socken. Ännu i början af 1600-talet visste man tala om »de gamla Munkedagarne» och huru Munken plägat intala de sjuka eller döende, att gifva af sitt gods till kyrkan.
