§ 66. »Man måste akta sig, att man ej slår barnets löge-vatten på det ställe der Vetter hafva sitt tillhåll; ty deraf trifves icke barnet.»
(Törner.)
§ 81. »Gamla träd, som länge stått vid gården, hugger man ej gerna bort, emedan vulgus tror, att några Genii uti dem hafva sin boning, hvaraf kallas de ock Tomte-träd.»
(Törner.)
§ 82. Enen hålles i Westergötland för ett heligt träd. På Svanebergs egor vexte för trettio år sedan ett gammalt en-träd, som gårdens egare ville fälla; men på hela godset fanns icke en man, som kunde förmås att hugga trädet. — I Skåne anses Torn eller Hagtorn för helig. I Wemmenhögs härad får man således ännu se detta träd vexa orördt, till och med midt i åkrarne.
§ 83. »Låt oss komma öfverens och inte trampa hvarann på tårna!» sade tuppen till hästen, på den tiden när djuren kunde tala.
§ 104. I Brocmanni N:o 2, handskrift å K. Riks-arkivet, förekomma några läsningar, antecknade ur Norrköpings stads Protokoller, för åren 1617, 1618. Vi meddela här följande:
en sådan sedel hos sig, honom skulle ingen
kunna fordra för lag och rätta»Jag bedes af dig (Sune Nilsson) try bröd till läns:
det ena ditt hjerta,
det andra ditt hjerte-blod,
det tredje din lefver, lunga och tunga.
I namn &c.
Jungfru Maria och hennes Möjor, de till stranden gingo,
då sågo de hjernen flyta.
De vodo ut och togo den
