Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/56

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
48
KAP. 1. LAND OCH FOLK.

dessa folksägner hafva sagan om den mythiske Verland Smed (Völund), och om den historiskt kände gotiske hjelten Vidrik Verlandsson (Jordanes’ Vidicula eller Vidigoia, Thidreks-Sagans Vidga eller Videke) varit lokaliserade i Wärend, och ända in i vår tid der betraktade såsom rent nationela minnen. — Vid konung Gustaf II Adolfs kröning tornerade man till försvar för den satsen, att de verldsstormande Goterna utgått ifrån Sverige, och ännu vid slutet af 1600-talet sjöngs, i Westergötland och Dalsland, den af Johannes Magnus på latin meddelade folkvisan om Goternas utvandring till Witalahed eller Söderland (ɔ: Got-landet söder om Östersjön), under den gamle redan af Jordanes kände konungen Erik. Hos våra äldre historiska författare möta oss samma hågkomster. Saxo Grammaticus, som lefde i Skåne och der skref sin bekanta krönika redan i början af 1200-talet, förtäljer icke allenast om Jätta-ätten, såsom nordens äldsta hedningar, hvilka störtas af ett svagare men i odling öfverlägset slägte, utan talar jemväl om en stor forntida utvandring ur Danmark, efter hvilken landet blifvit ganska folkfattigt och till en del öde. Minoriter-munkarnes i Wisby diarium, likaledes ifrån början af 1200-talet, uppgifver, att vid år 686 utvandrade Longobarderna ifrån Jutland och Hunerna ifrån Sverige, till följe af en trängande hungersnöd. Then Gambla Svenska Crönica omtalar konung Eriks utvandring ur Götaland till Witala-hed (förmodligen efter folkvisan), samt hans son Goderik, »som drog först med här utaf Götaland och vann Tyskland, Wälskland och flera land, som nog finnes i de länderna om honom skrifvet».