Ståthållaren på Kronoberg och öfver dess län, ädle, välborne Erik Jöransson, item Arrendatorn, välförståndig Peder Olsson samt härads-nämnden. Handlingarne i denna sak äro ännu till finnandes, och vi meddela af dem ett utdrag efter domboken.
Orsaken till denna rättegång var sålunda, att ett allmänneligt tal och rykte var utkommet efter välbördig Kapiten Cammel, och Fältväbeln Jakob Eriksson samt förredaren (fouriren) Jöns i Washult, att en »fellegammal» man, benämnd Ingemar i Öna i Wigerstad socken, skulle i deras närvaro ha låtit falla några otillbörliga ord, den tid desse förenämnde gästade honom.
Och hade Ingemar i Öna begynt sitt tal sålunda:
»Jag hörer, Kapten Cammel, att J hafven haft bud i Jönköping, och förnimmer, att Fältmarskalken hafver påbjudit klöfveskatten och utskrifningen.» Härtill svarades: »det är sannt» Ingemar återtog: »det faller allmogen alltför svårt.» Han fortsatte:
»Det hände i Konga härad i gamla tider, att en man, benämnd Hunesmed, hade en borgelägers-knekt. En gång, när bonden kom hem af skogen, hade de eldat ugnen; ty på den tiden var så sed, att de skulle bada i ugnen. Då sade bonden till hustrun ’gif mig mat!’ Borgelägers-knekten svarade: ’nej, hustrun skall först bada mig’; såsom ock skedde. När nu knekten blifvit badad, tog bonden ned en yxa och afhögg hans hufvud. Sedan gick han till sin granne och bad honom göra sammaledes, och så allt fort, tilldess de blefvo så starka, att de upplade sig emot herskapen både i Sverige och Danmark, och gingo så vidt, att de stallade
