»att den Gamble Hund föregifves ligga här i Markaryds kyrkogård, sunnan om kyrkan och midt på kyrkogården. Vid hans graf står en liten gråhall (gråstenshäll), hvarpå äro uthuggna en smedjehammar och tång. Om samma graf är till att akta, det ingen här i socknen på så lång tid som någon man minnes tillbaka, har velat, icke heller för denna tiden vill begrafva sina döda nära intill den griftplatsen. »Då jag hafver somliga derom tilltalat, hvarföre de så göra, hafva de af sin enfaldighet och efter gammal sägen gifvit till svar, att om någon gräfver der förnär, eller sjelfva grafven uppkastar, så uppstår och uppkommer af nyo igen Hune här, hvilket jag förlagt hafver, med flitig förmaning till att frukta Gud med alfvar i allan tid, och afstå med sådan vidskepelse» etc.
§ 16. Vid ett sådant sammanstämmande af historiska vittnesbörd med en till sin äkthet bestyrkt fornsägen, tveka vi, för vår del, icke att åt denna tillmäta full historisk giltighet. Vi antaga således obetingadt den af alla omständigheter bestyrkta meningen, om en stor Gotisk utvandring ur det gamla Göta rike. För att fatta denna i sitt inre och yttre sammanhang, måste vi dock kasta en blick på förhållandena jemväl i det öfriga Europa. Vi se då, att omkring tiden för början af vår tideräkning begynte en stor gäsning bland folken i södern. Det romerska verldsväldet, som länge tryckt på alla angränsande folk, men som jemväl åt dem lånat något af sin odling, begynte nemligen underkufvande framtränga icke blott åt norr och nordvest, utan ock åt nordost och åt öster. Följden blef en mäktig
