en mindre vidd än de yngre. Socken-indelningen skedde nemligen icke efter areal, utan efter befolknings-förhållanden, och i den äldsta bygden, der uppodlingen mera framskridit, var naturligtvis äfven folkmängden tätare samlad. Vi kunna således äfven af socknarnes allmänna storlek draga slutsatser om bygdens relativa ålder. Granska vi nu förhållandet i Kinnevalds härad, så finna vi, att likasom Wexiö redan ifrån denna tid framstår såsom landets hufvud-ort, så träffas derinvid, i häradets norra fjerding emellan Åsnen och Helga-sjön, icke mindre än elfva socknar, om ifrån 7 till högst 30 små eller medelstora mantal; hvaremot fjerdingen söder om sjön innehåller blott tvänne socknar, med i allmänhet stora och vidlyftiga mantal, så vidt vi undantaga de små hemman som ligga invid sjelfva ån. Då vi nu veta, att vester om sjön låg Albo härads gamla allmänning, Horjemo, och att öster om sjön häradets norra och södra fjerdingar sammanhängde genom en smal landremsa, likaledes tillhörande härads-allmänningen Möcklehult[1]; men att på södra stranden och på öarne i sjön låg en liten, nu försvunnen socken vid namn Hvembo, så kunna vi äfven häraf leda oss till den slutsatsen, att den äldsta invandringen icke gått igenom skogarne, vare sig vester eller öster om sjön, utan först tagit land vid öfre loppet af Hakeqvarns å, och vidare, öfver Hvembo-ö och de andra öarne i sjön, utbredt sig åt norr, der hon, på sätt vi redan
- ↑ Denna landremsa afstods på 1600-talet till Konga härad, vid en tvist om ett dulga-dråp. Den i söder derom belägna gården Björkeryd räknas ännu till den ofvanför liggande Jäts socken.
