anfört, samlat sig i häradets norra fjerding emellan Åsnen och Helgasjön. Den södra fjerdingen, så snart vi aflägsna oss ifrån sjelfva den nämnda ån, är således af en relativt yngre befolkning.
Med Albo härad är förhållandet likartadt. Af häradets 16 socknar finna vi tio, de minsta, belägna i häradets norra del eller i fjerdingen norr om Blädingebäck. Äfven denna befolkning har således ifrån början tätast hopat sig norrut, ofvanför sjön Salen, dit hon framträngt öfver Åsnen genom nedre loppet af Helige å.
Konga härad följer samma regel. Vi träffa 7 af dess minsta socknar, och således dess i forntiden tätaste befolkning, i norra fjerdingen omkring Thorsån, omkring sjön Rottnen och upp emot Helga-sjön. Vester ut träffa vi äfven tvänne små socknar vid sjöarne Tiken och Ygden. Deremot ha de återstående 6 socknarne icke blott stort hemmantal, utan ock, om vi undantaga sjelfva Rottne-ådalen, gårdarne en betydlig egovidd. Ifrågavarande socknar hafva ock långt fram i tiden varit föga annat än stora gränse- och allmännings-skogar, å hvilka utmål blifvit tagna ifrån den äldre bygden. Många af dessa utmål, hvilka inom häradet, och serdeles i denna del deraf, förekomma till ett antal af ej mindre än 140, erindra ännu, sedan de blifvit sjelfständiga hemman, om bolgården som de ifrån början varit tillskiftade, såsom: Bastanäs, Bastanäsmåla; Högeboda, Högebodamåla; Torahult, Torahultamåla; Tafvastehult, Tafvastehultamåla o. s. v. Dessa hemmans-namn angifva således icke blott gången af landets uppodling åt denna sida, utan bekräfta ock hvad vi redan anfört, om
