befolkningens sednare utbredning öfver södra och sydöstra än öfver norra delen af häradet.
I Norrvidinge härad, som fått sitt namn deraf att det ligger i norr om landets medelpunkt, blir förhållandet naturligtvis omvändt. Vi träffa der häradets fem minsta och äldsta socknar söderut, omkring Helgasjön, hvaremot mantalen ökas både till antal och storlek i de öfre gräns-socknarne, Berg, Tolg och Asa. Vi kunna häraf med visshet sluta, att, vid christendomens införande, Wärends norra gräns-trakter emot Niudung ännu voro blott svagt bebyggda.
Uppvidinge härad är, såsom vi redan anfört, ibland alla Wärends-häraderna det sist befolkade. Dess första bebyggare hafva inträngt dels ifrån Konga härad, längs Thors-ån och Rottne-ån, dels ock ifrån Norrvidinge, längs östra stranden af Innaren. Här finna vi ock, vid christendomens införande, landets minsta socknar, Häråkra, vid Thors-åns och Rottne-åns källor, samt Dref och Hornaryd, emellan sjöarne Innaren och Örken, ingendera socknen uppgående till 20 mantal. Häradets öfriga socknar äro för det mesta yngre, och derföre stora till hemmantal och till egovidder; de utgöras ännu, såsom fordom, till stor del af oländiga skogs-trakter. På häradets östra ytterkanter möta folkströmmar ifrån Niudung och Kalmar län, hvilka, på sätt vi redan anmärkt, starkt färgat folkmålet i Åsheda, Nottebeck, Elghult och flera socknar. Öfverhuvud är Uppvidinge den oregelbundnast bebyggda delen af Wärend, och den enda, hvars befolkning synes sammansatt af i någon mån stamskilda bestånds-delar.
