börds-stolthet och börds-fördomar. Och, om man får sätta tro till folksägnen, fanns väl aldrig någon an-dryghet som var mera berättigad. Ty, medan fornsägnerna och fornsångerna om konung Thidrik af Bern och hans tolf starka kämpar bibehållit sig i hela Wärend såsom ett kärt folkminne, så yfdes Wigerstadboarne att vara ättlingar af den ypperste kämpen i denna sago-krets, — af de gamla gotiska folkens berömde national-hjelte Widrik Werlandsson.
§ 23. I sammanhang härmed är det en anmärkningsvärd omständighet, att Wirda-folket, såsom det vill synas ifrån äldsta tider, varit deladt i ätter med egna ätte-namn. Dessa ätte-namn låta ännu till en stor del återfinna sig i de af ätten först bebygda och efter densamma uppkallade gårdar, och man torde häraf få sluta, icke blott att de i allmänhet gå tillbaka till hedenhögs, utan ock att de tillhöra den stam af yngre invandrare, som först utbytte det förra rörliga svedjelands-bruket emot ett fast åkerbruk med skiftad jord och bebygda gårdar. Vi meddela här nedan en på detta sätt, efter gårdnamnen, uppgjord förteckning öfver Wirdafolkets äldsta och ansenligaste ätter; likväl utan anspråk vare sig på fullständighet eller full noggrannhet, enär åtskilliga af dessa namn, under seklernas lopp, antagligen varit utsatte för vilkorliga förändringar i uttal och rättskrifning. Äfven böra vi hafva anmärkt, dels att flera bland dessa ätte-namn, f. ex. Arne, Björn, Bonde, Bose, Bror, Bruse, Faje, Gise, Grim, Grimmel, Humle, Inge, Krok, Lage, Orm, Tyke, Udd, Ulf, Ur, Ygge, Åre, jemväl förekommit såsom i landet brukliga mans-namn, hvadan vi här anföra dem
