Anspänningen för dessa olika slags köre-don var lika simpel. Var den beräknad för oxar, så bestod den af ett enkelt ok af träd, med horntyglar af bast och hankar af vidjor. Tömmen var af ene-, elme- (alm-) eller linde-bast, eller ock af oberedd oxhud. Draget var en tiste, oxa-tiste, eller tistel-stång. För häst var anspänningen ifrån början en sadel, för-sadel, senare förändrad till en sele, med bog-träd och buk-ok af krokvuxet träd, ofta prydligt arbetad. Selahufvudet var vanligen skuret af träd, men hade någon-gång till båge ett naturligt hjort-horn. Kaggar och töm-kast likaledes af träd, drag-ringen af en böjd eke-sveg, upp-ådorna (upphålls-remmarne för skacklarne) af vidjor, sela-tungor och knäppingar af ek, buk-gjorden af linde-bast. Vi afbilda här tvänne sel-hufvuden ifrån Wärend, af det gammaldags slag, som fick namn af snoka-hufvud och som i formen ännu bevarar spår af den gamla gotiska drak-slingan.
_s97.jpg)
