märkbara i det ofullkomliga jordbruket på de wärendska gränse-skogarne. Ett med hacka upptaget åkerstycke får således i Wärends-målet namn af hack-land, och små, illa skötta jordbruk, i skog och obygd, heta hacka-hiden eller hack-hemman.
_s110.jpg)
§ 147. Med en stigande odling öfvergick man slutligen steg för steg till jordbruk på fast åkerland. Ett sådant åkerland var, såsom sjelfva ordet antyder, ifrån början alltid mycket inskränkt, och ännu förekomma vid många wärendska gårdar gamla odalåkrar, föga större än en nutida trädgårds-säng. Läget togs på bördiga back-sluttningar, helst invid husen, hvadan ock de äldsta åkrarne vid gården ofta bära namn af hus-åker och lad-åker. Vid åkrens yttre form fäste man intet afseende. De gamla wärendska odal-åkrarne äro derföre ytterst oregelbundna, och erhålla gerna ett emot formen svarande namn, såsom Klon eller Kroken.
Uppbrytandet af en sådan liten åkerlapp skedde med stång och hacka; men på det sätt, att man blott upptog lösa lyfte-stenar och qvarlemnade alla större jord-stenar. Lyfte-stenarne upplades, som det bäst föll sig, i små eller stora rör, midt i åkren eller på dess sidor. De gamla wärendska åkerlanden äro derföre icke blott små och oregelbundna, utan ock uppfyllda med rör och jord-stenar, ofta till en
