inbryter öfver vårt fädernesland en ny tid, med förändrad verlds-åskådning och med helt och hållet modern odling. Fläkten af denna nya tid tränger redan ned till samhällets understa lager, och för dess andedrägt vissna de fornåldriga poëtiska traditionerna. Hela det rika arfvet af gammal-svensk odling, hittills bevaradt i folkmål, folksägen och folksed, förskingras således med en fruktansvärd hastighet och är mångenstädes redan spårlöst försvunnet. Att åt framtiden rädda hvad som ännu kan deraf uppspanas i någon undangömd bygd, blir vid sådant förhållande en den svenska bildningens allmänna angelägenhet. Och denna angelägenhet har till grund icke blott ett nationelt interesse, serskildt för vår egen folkstam, eller äfven för andra stammar af gotisk rot; utan jemväl ett allmänt kultur-historiskt interesse, omfattande hela den menskliga odlingen. Ty kulturens gång genom tidehvarfven följer en allmän verlds-lag, och spåren af de odlings-skiften, som i breda vågor gått fram öfver folken, stå blott för en yngre tid att finna i den skrifna häfden. För aflägsna tider måste de, på omvägar, letas fram ur djupen af skilda folks äldsta och derföre äfven dunklaste minnen.
§ 128. Ibland de många spörsmål, hvilka således ur folk-traditionen borde kunna vänta ett svar, är äfven den stora historiska frågan om Göta rikes urfolk. Vi hafva redan i det föregående härom allmänneligen yttrat oss, likväl utan försök till egentlig bevis-föring, hvilken ock, både till innehåll och till form, måste erbjuda stora vanskligheter. Här utrustade med ett något större sägen-material, ha
