bättre fasthålla skäkte-fall och annan gröfre spånad, heter han en sparr-ryttare. Han erhöll detta namn, emedan han i äldre tid hade sin plats uppe i sparr-taket, på den s. k. kron-stången. Snart fann man dock beqvämare, att uppsätta totten på ett knä-vinkligt trä, hvars nedre ända instacks i ett hål på bänken. Detta trä, med totte och slända, fick då namn af rock, spån-rock. Spån-rocken gjordes flyttbar, genom att fästas i en rörlig bänk eller pall, hvilken på detta sätt äfven kom att räknas såsom tillbehör till rocken.
Öfvergången till mekanisk spinnrock med hjul tillhör en nyare tid, och bildas af den s. k. vindan, spinne-vindan, som ännu ofta förekommer i landet och brukas för att sno tömmar. Spinne-vindan vindades omkring med en vef, och bestod af ett kugghjul, som utvexlade med andra mindre hjul, i hvilkas axel-ändar voro fästade krokar. När kugg-hjulet sedan förändrades till ett större drag-hjul, som vefvades medelst en vef-stake, fästad i en trampa, fick spåntyget namn af vagn, spån-vagn. Den vanliga spån-rocken förekommer ännu under detta namn i det wärendska bygde-målet.
Garnet, som på detta sätt blifvit spunnet, döfvades, genom att först blötas och sedan nedgräfvas i gruf-askan, omlindadt med ett kål-blad. Det lettades i olika färg, medelst afkok på någon af de många färg-växterna i vår vilda flora. Man färgade således rödt, med trane-bär, vatten-mossa och flera slags lafvar; gult, med björke-löf, äng-bållar, hunna-kängsla (chærophyllum), tåsta-bark, eller färg-laf; grått, med mjölonris, eller jemna; brunt, med gran-borrar,
