1615 stal Björn i Tofta från junker Lindorm (Ulfsax) på Osaby en brännevins-hatt, »kunde väga två marker,» och bortsålde hatten till en kopparslagare för tre öre penningar. Fick betala snattare-bot, penningar 3 daler.
§ 150. Smide, eller metallers användning i slöjderna, går långt tillbaka i en mythisk tid. Folktron talar således om Vätta-smide, och Vätta-smeden hamrar ännu på sitt Vätta-silfver i bergen och i stenarne (§ 66). Ifrån de mythiska jord-vättarne blir denna folktro öfverförd äfven på de mythiskt fattade berga-trollen. I Wista härad i Småland tror man sig ännu någon gång höra trollen smida i berget, och om en hop sinnerskutor (ɔ: smedje-slagg), vid Rogstorp i Kareby socken af Bohus län, förtäljer folket, att de äro lemningar efter berga-trollens smide.
I den yngre folksägnen är det likaledes ett ofta återkommande drag, att berga-trollen äro rika på silfver och guld och att de gömma sina skatter i bergen. Vi hafva deraf det ännu gängse folkuttrycket »vara rik som ett berg-troll». Äfven omtalas någon gång, huru berga-käringen lånat bondqvinnan sin koppar-kittel eller malm-gryta. För stål hysa deremot trollen en stor fruktan, och när bonden på sin åker kastar knifven emot horfvindan, så får han se trollkäringen som är ute och far (§ 129). Gamla folksägner vid södra gränsen omtala ock, huru en dräng af berga-folket tog tjenst hos bonden, utan annan lön än en gammal jern-lie. Vi leda oss af dessa sägen-drag till den enkla slutsattsen, att det nordiska urfolket bibehållit sig i Göta rike genom
