När oxen icke användes in natura såsom värdeenhet, tog man oxa-värdet, såsom allmän värde-mätare. Detta värdes förhållande till det vägda silfver-lodet eller till det slagna silfver-myntet var sådant, att år 1589 gällde oxen 5 lod silfver. År 1621 värderades i Upvidinge härad en oxe till 71⁄2 daler. År 1632 omtalas en kieflings-oxe, god för 16 daler. Ungefär samtidigt härmed begynte man räkna oxarne i par, samt vid liqvider tillika beräkna hvarje oxa-pars värde i reda penningar. Vid försäljning af Mörhults gård i Albo härad år 1631, erhöll den ene säljaren, Erik i Allemåla, utom andra goda värden och reda penningar, »ett par valda oxar för 16 daler, än ett par goda oxar för 14 daler, noch ett par oxar om 12 daler, än ett par oxar om 10 daler» o. s. v.
Utom i oxar skedde liqvider äfven i kor, eller i ett emot kon svarande värde, som i domböckerna får namn af koa-värde. Vid försäljningen af Mörhult erhöll Erik i Allemåla »item lefvandes kor, 8 stycken, hvar om 4 daler». På ett annat ställe omtalas ett »arf till 8 ko-värde». Smale, eller små-boskap af får och getter, finnes vid gamla wärendska byten nästan alltid beräknad i koa-värde, såsom: »noch, getter, 2 koa-värde»; »ett koa-värde getter»; »får och getter ett ko-värde»; »ett koa-värde får» o. s. v. I afseende på förhållandet emellan koa-värdet och silfver-värdet bör anmärkas, att år 1618 gällde en ko i Upvidinge härad 4 lod silfver. År 1626 räknas i Albo härad en ko »så god som 4 daler», och i Kinnevalds härad upptages, år 1621, ett koa-värde getter till 5 eller 6 daler.
