Ibland hela denna mängd af silfvermynt ifrån landets första christna tid, förekommer intet enda svenskt mynt. Deremot förefinnas deribland 24 danska mynt (6 af Magnus d. gode och 18 af Sven Estridsson); 6 angelsaxiska mynt (2 af Knut d. store, 2 af Ethelred och 2 af Edvard Bekännaren); 28 tyska mynt af nästan lika många olika preglar, slagna af tyska kejsare, furstar, biskopar och städer; 14 holländska mynt; 1 franskt mynt samt en större silfver-plåt, hvarpå är preglad en barbarisk efterlikning af ett kufiskt mynt och i hvars rand äro två hål, som visa att stycket varit buret såsom prydnad. Vid samma tillfälle hittades äfven 5 st. dubbla tenar af spiral-vridet silfver, samt en liten nyckel af brons, 2 tum lång och af ovanlig form.
Detta fynd, som i denna del af vårt land hör till sällsyntheterna, synes oemotsägligen bevisa, att Wärend, ännu under christendomens första århundrade, hade en ytterst ringa beröring med öfra Sverige; men deremot en liflig samfärdsel med sina grannar söder om gamla riksgränsen. Såsom grundadt i äldre geografiska och historiska omständigheter, kunde ock detta förhållande blott långsamt undergå förändring. Visserligen talar tiohärads-lagen om mark, öre, örtugar och penningar, såsom i landet gångbara, förmodligen svenska mynt-sorter. Men de danska och öfriga utländska mynt-slagen voro långt derefter i landet gängse, och kon. Gustaf I:s förening med biskop Ingemar i Wexiö, af d. 2 Sept. 1527, sätter ännu taxan, icke i svenskt mynt, utan i mark danska. Likaledes lyda samma konungs qvittens-bref till Wexiö domkapitel nästan alltid på utländska
