hudar, eller hvad annat han kunde tillvägakomma för betäckande af sina utlagor, »utan tvingas dermed tolf mila väg till Kalmar eller Eksjö, så att hans vara är slätt förtärd, förr än han kommer hem igen. Och derutöfver försummar han sitt arbete, och när han kommer hem, är han icke penningar dess närmare.»
Att ett så våldsamt ingripande i den enskildes rätt skulle väcka motstånd, följer af sig sjelf, och Wärends-boarne, som nu på en gång funno sig stängda ifrån sin uråldriga handels-marknad, gjorde det bekanta blodiga upproret under Nils Dacke. Detta tre-åriga uppror var nära att kosta Gustaf Wasa kronan. De nya handels-politiska grundsattserna gjorde sig dock ännu gällande under mer än ett århundrade. Men äfven motståndet fortfor oförändradt, om ock kufvadt. När man således i Februari år 1624, på Wierstads kyrkogård uppläste K. Maj:ts stränga mandat, »att ingen skulle fördrista sig föra några oxar eller andra ätandes varor öfver gränsen åt Danmark», gick en bonde, vid namn Håkon i Ware, genast hem och »af idel motvillighet» tog två par oxar, körde öfver gränsen mot Danmark och der bortsålde. Men icke blott bönderna, utan äfven prester och adelsmän visade trotts emot de kongliga förbuden. År 1621 hade välbördig Bengt Jönsson till Lästa och Herr Harald i Wislanda bedrifvit land-köp genom sina tjenare. År 1623 hade samme adelsman och samme prest visat en sin tjenare utåt Danmark, och gifvit honom att föra sänninga-gods, humle och annat. Landets tingsrätter vägrade till och med att ådöma böter för
