skogen och högg. Då kom berga-gubben gåendes till honom och sade: »håller du ditt ord, såsom du lofvat min dotter, så vill jag ge dig en half skäppa hvita pengar. För jag kan inte ha grebban längre. Jag må så godt flytta hän, för jag får ingen morgonsömn för Moada bjellra». Med Moada bjellra menade han Moheda kyrko-klocka. Ja, drängen tog pengarne och gifte sig med berga-gubbens dotter; men gubben sjelf flyttade sina färde, ingen visste hvart. — Samma sägen förekommer ock i Finveden, der en dräng ifrån Kinnhult (af Hestra socken) gick i skogen, för att leta efter sina hästar, och fick se bjerga-trollets dotter, som stod på Nyckla-berget och kammade sitt hår. Han helsade henne: »god morgon, fästemö!» hvartill hon svarade: »håll ord med det!» De blefvo så gifta. Men mannen blef elak emot sin hustru, hvaröfver hennes fader, bjerga-trollet sörjde, och gick hvar natt fram till gården och grät, så att der syntes om morgnarne en våt fläck på förstugu-stenen.
Genom sådana giftermål, hvilka äfven i våra folksagor äro ett ofta återkommande sago-drag, uppkommo bländingar, hvilka i sägen och saga omtalas såsom half folk och half berga-troll, och hvilka troddes vara starkare än annat folk. Ett sådant halftroll var den i Jemtlands-sägnen berömde Gunbjörn i Hogdal. Om en man i Heljarp i Finveden berättas ännu, att han på mödernet skall vara kommen af ett bergtroll, och om Puttetorpa-Jösse, en för sin oerhörda styrka bekant Wärendsbo, gick för en mansålder sedan ett allmänt tal, att hans
