Uppöfver grufvan, som fortfarande bibehöll sin gamla plats midt på jord-golfvet, upplade man redan i aflägsen tid en rå gråstens-häll, på hvilken man gräddade stenkakor och bröd. Detta var ugnen. Denne antog småningom allt större mått, och de gamla wärendska sägnerna om Hune-smed omtala, att man under folkvandrings-tiden äfven brukade bada i ugnen (jfr. § 14). Dessa forntida bad voro imm-bad och hafva ännu för några mans-åldrar tillbaka åstadskommits på det sätt, att man slog vatten öfver de upphettade stenarne. Längre fram blef ugnen ordentligt uppmurad med lera och gråsten. Sjelfva mur-verket får då namn af ugns-muren och blir efter sin form äfven omtaladt under namn af galten. Ofvanpå ugnen var en varm och i forntiden gerna eftersträfvad ligg-plats.
Den gamla gotiska rök-stofvan har ifrån äldsta tider bibehållit sig i Wärend, nu mera dock ej såsom boning, utan för andra hushålls-bruk, såsom för rökning af matvaror, beredning af malt, torkning