kalfvar; han fick häraf sitt namn Kalfva-bänken. Ofvanför kalfva-bänken, på samma sida, var yxa-stolen eller yxa-hänget, en ställning med aflånga hål, hvari bonden upphängde sina yxor. Öfver hela rummet voro ock i taket fästade stänger, gäll-stänger, hvilka bildade ett s. k. gälle, sticke-gälle. På detta gälle upplade bonden sitt förråd af stickor, spingstickor, hvilka allmänt begagnades till bloss och lyse, samt af qvastar, slöjd-virke och annan gröfre redskap.
Stofvans mellersta rum sträckte sig ifrån bortre till främre kron-stången, och bildade i större hus en rymlig och jemnsidig fyrkant. Denna fyrkant var närmast afsedd för husfolkets dagliga lif, och hade ett tille, golfva-tille, af tiljor, eller af plankor täljda med yxan. Längs väggarne åt norr och söder gingo tvänne breda bänkar, upptimrade af tre runda stockar, till en alns höjd öfver marken; dessa bänkar fingo, efter sin plats i stofvan, namn af norre bänk och sönnre (ɔ: södre) bänk. Husets folk hade på dem sina sitt-platser om dagen; och i dem sina sof-ställen för natten. Äfven nere vid muren var en bänk, som fick namn af ugnbänken eller stampan. Då här alltid var varmt och godt, förbehölls denna bänk gemenligen åt husets faje (ɔ: farfader) eller åt den gamla moran, morskan (ɔ: far-modren), som skötte barnen. Här var det således som barnen lärde att gå, hvaraf namnet stampan; i stampe-vrån hade ock det yngsta barnet sin häng-vagga, nanna, dusse-nanna, upphängd på en svigt-stång fästad i taket.
