långt derefter spår af sin ursprungliga anordning på ett fyrkantigt underlag eller bänk. Bakom detta skåp bildades emot väggen en liten öppen plats, som i de gamla sparra-stofvorna erhöll namn af skåpla-vägg eller »mellan skåp och vägg».
En annan nyare förändring var bänkarnes förvandling, i de yngre sparra-stofvorna, till ordentliga sängar, som bäddades med bolstrar, blyor eller lakan, och örnegått. Dessa sängar gjordes vid pass två alnar höga, så att en handsbred slå var fästad midt på, till hjelp vid uppklifvandet i sängen. De voro afstängda sins emellan genom en afplankning, som småningom förvandlades till ett litet skåp, kalladt sänga-skåpet. Sängarne i ett wärendskt bondhus bibehålla än i dag gemenligen sina äldre namn: Hys-stolen, Stapelen, Sönnre-bänk, Norre-bänk och Ugnbänken eller Stampan.
§ 163. Låg-stofvans rörliga husgeråd voro ifrån början få eller inga; ty bord och bänkar voro timrade och väggfasta. Vi nödgas ock låna ett främmande ord, för att uttrycka det moderna begreppet af rörligt husgeråd.
Likväl kunde man icke helt och hållet undvara sådana flyttbara möbler. Efter att i äldsta tid hafva gjort sina måltider, liggande på marken omkring grufvan, eller sittande på grufvo-stenen, såsom i Wärend ännu brukas af tiggare och bland fattigt folk, begynte man snart skaffa sig en rörlig sitt-plats på en låg trädklabb eller pall. Längre fram förvandlades pallen till en stol, i sin äldsta form rund, med tre fötter, gjord af en afskuren stock-ända. När stofvan var »röjd», hade dessa stolar gemenligen
