Den gamla sparra-stofvan, på detta sätt utstyrd, företedde en anblick af utomordentlig prakt. Och i all denna prakt låg det en stil, en medeltids-karakter, af underbar verkan, vare sig att rummets skymning genombröts af skenet från den sprakande jula-brasan, eller från det klara sol-ljus, som strömmade ned genom tak-fönstret.
§ 164. Vi hafva tillförene anmärkt, att matmodren hade sina kar eller käril uppställda å den s. k. kara-hyllan, till venster om ingångs-dörren. Detta föranleder oss att här allmänneligen redogöra för denna vigtiga del af bohaget i en gammaldags wärendsk låg-stofva.
När våra förfäder i äldsta tid intogo sina måltider, skedde det liggande omkring eldstaden, der maten blifvit tillredd. Ett bord-sälskap heter derföre mat-lag (af vb. ligga). Eld-karet eller kok-kärilet var härvid tillika bords-kar eller bords-käril, och blir såsom sådant ännu ofta användt i de wärendska bond-husen. Till sådana eld-kar hörde ifrån äldsta tid:
grytan, ursprungligen af gryt eller sten, såsom den ännu i vårt land brukliga tälgstens-grytan. Tidigt lärde man dock bereda ett sten-gods, hvaraf kunde brännas eldfasta käril, och skärfvor af sådana stenkärl, — antagligen gamla sten-grytor, — blifva icke sällan hittade i forngrafvar redan ifrån stenåldern. Grytor af jern och försedda med fötter tillhöra deremot en jemförelsevis ny tids-ålder.
Kättiln, som af ålder förekommit af koppar, bibehåller ännu sten-grytans äldre form. Han tillhör naturligtvis brons-åldern, och blef länge
