Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/211

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
202
KAP. VI. BONINGAR OCH HUSGERÅD.

ock genom Ödmanns hågkomster allmänt bekant, hurusom den gamla Wislanda-slägten en gång om året plägade samlas, för att dricka sin stamfaders minne ur ett berömdt horn, ännu bevaradt i slägten under namn af gamla Wislanda-hornet. Anmärkas bör, att man alltid drack ur horn, stående, hvaremot skålarne tömdes, äfven sittande vid bordet.

Brud-bägare (Brud-kalk) från Öhrs socken.

En art-förändring af det gamla nordiska dryckeshornet, snarare än af träd-bägaren eller holken, är tydligen den i Wärend ännu vanliga spets-bägaren med aftagande vidd emot foten. Dessa bägare förekommo derföre i äldre tid mest af horn, under namn af oxahorns-bullar. I rikare hus brukades de likväl äfven af silfver, och vi hafva ännu år 1865 sett icke mindre än aderton sådana silfver-bägare i ett enda gammalt wärendskt bondhus. Till strutformiga dryckes-karale hörde slutligen äfven brud-bägaren eller brud-kalken, en liten svarfvad bägare af masur-björk, hvilande på en smal fot. Bägare af denna form brukades, ännu för några mans-åldrar tillbaka, vid de gamla brölloppen, när brud-paret efter hednisk sed skulle dricka hvarandra till den s. k. brud-skålen, eller dannemans och danneqvinnas skål.

§ 165. Utom sjelfva sätes-stofvan, eller den stora stofva hvari bonden hade sitt högsäte, utgjordes mangården i en forntida by eller gård af en mångfald små och stora byggnader, uppförda för olika ändamål och oregelbundet kastade om hvarandra. Vid större gårdar bli således omtalade: