satte sig med sin sömnad ute på lofts-svalen, under varma dagar, då sjelfva stofvan besvärades af qvalm och hetta.
Voro lofts-rummen inredda med ett serskildt innan-tak eller tak-panel, så erhöll den öfver dem uppskjutande vinden namn af tarre eller skulle. Wärends-bönderna förvarade gerna sina dyrbaraste redbarheter i denna del af loftet. Husfolkets helgdags-kläder brukade således hänga i prydliga rader på de nakna bjelkväggarna i natt-stofvan, och bondens penningar voro gerna undangömda i en kista öfverst på tarren. De voro likväl äfven här utsatta för faran att blifva bortstulna af tjufvar, hvilka i forntiden icke kunde skaffa sig inträde i loftet annorlunda, än genom att »bryta taket». Sådana fall blifva ock ofta omtalade i landets domböcker ännu vid början af 1600-talet.
§ 166. Hela det byggnads-skick, som vi här korteligen beskrifvit och hvaraf prof ännu kunna uppvisas här och der i vår gräns-bygd, tillhörde närmast den äldre medeltiden. Riddare-visorna ifrån 13:de och 14:de århundradet omtala således sin tids herre-gårdar, alldeles lika med de bond-gårdar, hvilka i Wärend förekommit på 1600-talet, 1700-talet, och ända fram i vår egen tids-ålder.
Medan byggnads-stilen på detta sätt i det hela bibehöll sin äldre gotiska karakter, kunde den likväl ej undgå att mångfaldigt påverkas af en nyare tids förändrade smak och förhållanden. Vi upptäcka således här, såsom öfverallt i odlings-historien, en långsam och naturlig öfvergång ifrån äldre och enklare, till yngre och mer sammansatta former, enligt
