Byxorna, i likhet med broken, voro enligt domböckernas intyg till en början mycket korta, men deremot skurna och skapade mycket vida, så att de på sidorna hade ansenliga fickor, omtalade under namn af byxe-säckar. De gjordes fortfarande mest af skinn; men äfven af vallman, Götnisk, Engelsk, och andra tyger, samt omtalas af olika färg, såsom blå, gröna o. s. v. Ännu år 1749 brukade man i Kinnevalds härads södra fjerding, byxor »ansenligen vida, mest af skinn, prålande af skräddare-konst»; de förekommo dock äfven af svart eller grått vallman.[1] Vid samma tid nyttjade man i Wierstads socken kort-byxor af renhud eller af svart vadmal, de senare prydda i alla sömmar med en brun klädeskant.[2] Korta, laskade bock-skinns-byxor, med en sido-ficka, kallad snapp-säck, hvari bonden bar sin knif-slida, tobaks-pung och skör-dosa (ɔ: eld-don), voro ock ännu vid slutet af förra århundradet allmänt brukliga i Wislanda socken, likasom de icke sällan förekommo i hela Wärend ännu för blott en mans-ålder tillbaka.
Omkring lifvet bar man, förmodligen redan ifrån äldsta tid, ett s. k. lifstycke, utan ärmar; men med skört, som föllo ned öfver broken. Lifstycket har under senare århundraden förekommit dels laskadt af beredt bock-skinn, dels ock af ylle-tyg, oftast med röd botten-färg. I början af 1600-talet brukade man på lifstycket s. k. valkar af lärft.
- ↑ Sam. Krook, Tal om Urshults pastorats inbyggares seder. 1749. (Stockh. 1768, 8:o) s. 25.
- ↑ C. Linnæi Skånska Resa, 1749, s. 44.
