Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/228

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
219
§ 168. Mans-drägten.

De äldsta i landet brukliga tröjorna voro otvifvelagtigt de gamla getskinns-tröjorna, eller getskinns-pelsarne, hvilka allmänt buros af Wärends-drängarne i slaget vid Helsingborg, och ännu i vår tid någon gång förekomma i socknarne vid öfre gränsen. Hårsidan å dessa pelsar var alltid utåt vänd. År 1749 brukades tröjorna i Urshult och Wierstad af sämskadt bock-skinn eller af ren-skinn, eller ock af vadmal. Vadmals-tröjorna voro i Wierstad och Stenbrohult till färgen svarta och i alla sömmar prydda med en brun klädes-kant. I Urshult pryddes tröjan likaledes i alla sömmar med kläde och hade för det mesta blå uppslag.

Drägtens beskaffenhet ställdes i forntiden i ytterst noga förhållande till individens börd och samhälls-ställning. Att bära sida och vida kläder var förnämt. En qvarlefva af denna forntids-uppfattning bibehåller sig ännu mångenstädes i det gamla bruket, att kyrko-värdar och andra myndiga män icke anständigtvis kunna uppträda annorlunda, än i rockar, lång-rockar, kyrkovärda-rockar. I Urshult socken, 1749, brukade hela menigheten tröjor; men rockar voro »tolf- och fjerdings-mäns besynnerliga högtids-plagg». Att bära kappa var ännu förnämare, så att vid gamla begrafningar måtte alltid de sörjande karlarne hedra den döde, genom att gå klädda i stora, vida och fotsida kappor, ehuru varmt det än måtte vara. Vi erinra för öfrigt, att djekne-kapporna vid våra skolor, prest-kapporna, och handtverks-skrånas kappor, hvilka buros vid afläggandet af gesäll- och mästar-prof, tydligen hafva sitt upphof ifrån samma tid och föreställnings-sätt.