skoningen med en påsydd svart sammets-bårda; de äldre qvinnorna hade deremot kjorteln af åtskillig färg. I Wierstads socken nyttjades vid samma tid ett skört af blått fris eller kläde, som täckte kroppen såsom en snäf kolt och räckte allenast ned midt uppå benen.
Omkring lifvet bar man på 1600-talet ett lif-stycke eller öfverlif utan ärmar, vanligen förfärdigadt af Engelsk och i olika färger. Hundra år senare brukades i Stenbrohult, Wierstad, och af de äldre qvinnorna i Urshults socken, lifstycket hopsydt i ett enda stycke med skörtet. Det fick då namn af upplöt och hela kjorteln kallades upplöta-kjortel. Sjelfva lifstycket brukades eljest, af de unga flickorna i Urshults socken, af rödt kläde, skarlakan eller kallmink; men de äldre qvinnorna i samma socken hade en upplöt med ärmar af randigt schagg eller pluche. I Wierstads socken var upplöten merändels af schagg, till skapnad som ett lifstycke utan ärmar, och gick icke högre upp än till brösten. Den var på ryggen och i sömmen öfver axlarne, samt framman på bröstet, broderad med silfverglitter-band, hvilka framtill, på hvardera sidan om bröstet, formade en figur, såsom tvänne emot hvarandra ställda sjuor. I Wislanda socken brukades lifstycket eller undertröjan af rödt kläde och hade framtill en trekantig bröstlapp, som fick namn af smäck (m.).
Öfver lifstycket eller upplöten bars vid full klädsel en tröja, qvinno-tröja, med ärmar, i äldre tid vanligen förfärdigad af Engelsk och i olika färger. I Urshults socken brukade, år 1749, de unga flickorna tröjan, likasom lifstycket, af rödt kläde,
