folk till Varulfvar (jfr § 90), dels ock genom luften tillsända sina fiender dödlig sjukdom. Sådan ond sändning omtalas ännu alltjemnt i Wärend, i Jemtland, och i många andra svenska landskap, under namn af Trollskott, och man kan döma om dess beskaffenhet, af de signerier, hvilka ännu äro i bruk emot denna förgerning. En sådan gammal medeltidsläsning, upptecknad i Wärend, lyder:
Trollet uppå berget stod
med sin båga spänd.
»Hvi står du här med båga spänd?»
Jo, jag skall skjuta både folk och fä.
»Det skall jag dig förmena,
Du skall skjuta i stockar och stenar».
En annan, upptecknad i samma landskap och tillförene anförd (§ 104), begynner:
Trollkarlen gick åt skogen att skjuta.
o. s. v.
Man tänkte sig således, att sjukdomen eller förgerningen vållades genom ett bågskott, lossadt af trollet eller af trollkarlen, i skogen eller på berget, så att pilen osynlig träffade på det längsta afstånd. Men äfven de i luften kringfarande trollen äro farliga att råka för, och vålla mångfaldig sjukdom. Det heter derför i N. Småland (Tveta härad) om väder-vindan, att, om man möter henne och känner att hon slår till, skall man kasta emot henne en knif af nio slags stål, så träffas trollet deraf och får sjelf skadan. Likaledes i Westergötland, när vädervindan visar sig på försommaren, spottar
