icke gingo i byte eller skifte med hushållets öfriga egendom, så betraktades ock qvinno-smyckena, efter gammalt wärendskt rätts-bruk, såsom hustruns enskilda tillhörighet. De kunde således icke af mannen användas för gård-köp eller annat gemensamt bruk, utan hustruns serskilda begifvande. Detta upplyses af ett ställe i en af våra gamla domböcker, der det talas om »fästna-sölf, som han (mannen) henne gifvit hade, då de kommo tillhopa; nemligen: ett bälte, vog 28 lod, en sked om 6 lod, en förgylld kedja. Detta skulle hon behålla på sin hals och rygg, när henne täckes, och han ingalunda taga det ifrån henne.»
Kap. VIII.
Stam-författning.
§ 172. Så länge de gotiska folken voro stadda
på vandring, idkande en nomadisk boskaps-skötsel
och ett nomadiskt svedjelands-bruk, var deras
samhälls-form en enkel stam-författning.
Grunddragen i denna författning framträda märkbart i
Wärends-folkets seder och traditioner, långt efter
sedan denna stam tagit sig fast jord-besittning, och
förtjena uppmärksamhet af den, som vill studera
det gotiska samhället i dess förhistoriska
bildningsformer.