Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/266

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
257
§ 172. Kynnet. Husbonda-väldet. Hus-tinget.

Den äldsta och enklaste af dessa bildningar, sjelfva fröet, hvarutur allt menskligt samhälle uppvuxit och ännu uppväxer, är familjen, i Wärends-lagen ɔ: kynet, i nyare Wärends-målet ɔ: kynnet, som i vidsträcktare mening omfattade hela huset eller hushållet. Hus-fadrens, gamble stubbens myndighet öfver sitt kynne, eller öfver sitt hus, är således den första, naturliga samhälls-makten. Denna patriarkaliska makt får i Wärend namn af husbonda-välde, eftersom hus-fadren tillika är husbonde eller husets öfverhufvud. Såsom sådan intog han, efter gammal Wärends-sed, alltid högsätet eller heders-platsen i eget hus, ledde hushållets religiösa plägseder, vakade öfver hus-friden, och var i alla offentliga värf husets målsman och förman. Han blef ock af sitt kynne hörsammad med en vördnad, som hade sin rot i husets ärfda traditioner och helgades genom familje-bandens naturliga makt, hos ett folk med enkla, oförderfvade seder.

Hus-fadren delade sitt husbonda-välde inom hus med hus-modren, som derföre helsades med heders-namnet hustru eller hus-fru, så att makarne inbördes voro hvarandras bonde och hustru. Hon egde, enligt gammal wärendsk hus-rätt, att råda i huset efter sin vilja, hade rätt öfver lås och nycklar och delade med sin bonde säng och säte. Efter gotisk folk-rätt, som står i skarp motsättning till familje-bruken hos de romaniska folken, intog hon till mannen en ställning af fri afhängighet och var, serskildt i Wärend, med mannen jemlik i alla lagliga rättigheter. Den gamla

Wärend och Wirdarne. Del 2.17