hvarandra i alla företag. Wärends-sägnen vet derföre ännu förtälja om björnen, att på den tiden när han kunde tala (jfr. § 83), sade han sig »hellre vilja slås med tolf män än med två bröder». Våra domböcker gömma ock många anmärkningsvärda drag af den helgd, hvarmed familje-bandet af ålder varit betraktadt i den wärendska folk-uppfattningen, och vi anföra ur nämnde källa en hithörande berättelse om tvänne bröder, såsom karakteristisk för sederna och tänkesätten i denna bygd, ännu långt fram under en nyare tid.
Det hände sig i Konunga-härad, söndagen efter Helga Trefaldighets-dag år 1618, att en man, vid namn Nils i Kallemåla, hade bjudit sina grannar och vänner till gästabud. Ibland gästabuds-folket var äfven Måns Christiernsson i Pluggeboda; men såsom denne låg i träta med sin gårdman Anders Kråck, hade man hvarken gästbudit Anders Kråck eller dennes halfbroder Lasse Dampt. Häröfver blef Anders harmlynt, och satte sig om söndagen att dricka för sig sjelf i vrede.
Sent om aftonen samma dag gick Anders Kråck till sin halfbroder Lasse Dampt, som bodde i den andra gården i Pluggeboda, och bad honom följa sig hem, så ville Anders gifva honom en kanna öl. Lasse Dampt hade redan lagt sig, och svarade: »käre broder! jag vill töfva till en annan gång, efter jag ligger». Men Anders Kråck gaf sig icke tillfreds, utan sade: »statt upp och följ mig! Jag har ej mycket öl. Kanske bjudes det dig icke en annan
