Med dessa ord vände han tillbaka emot gården och gick vid pass två sten-kast. Men Anders ropade efter honom, sägande: »hvad vill du nu taga dig före? Alltid äst du ett ohunnen;» och steg så flux efter honom. Lasse Dampt sade: »jag tror inte du vill slå mig». Då kastade Anders ifrån sig yxan och knifven och gick till Lasse Dampt, tog honom på axlarne, och bad honom så gerna att han skulle följa med. Lasse sade: »ja, om du inte vill förarga dig på din gårdman Måns Christiernsson, som du står i träta med och som är i Kallemåla, så vill jag följa dig». Anders Kråck gaf sin broder handen på, att han det ingalunda göra ville, och dermed följdes de åt till gästabuds-gården.
Som de kommit in i stugan och hade helsat, sade Anders Kråck: »viljen J gifva oss en kanna öl eller två?» Hus-värden, Nils i Kallemåla, svarade: »ja, gerna; om J viljen sitta med späkt och ro». Anders frågade: »hvar viljen J hafva oss sittandes?» Hus-värden sade: »hvar J viljen». Då steg Anders Kråck öfver (ɔ: ofvanför) bordet upp i bänken, till Herr Måns i Långasjö, och hans broder Lasse Dampt steg efter, och de hade sina yxor med sig. Och när de voro satte, lade de först yxorna framför sig på bordet, uppå talerken der maten borde ligga; men togo dem sedan och lade dem bakom sig i bänken.
Som de nu hade druckit och sett sig om, blef Anders Kråck varse Måns Christiernsson, med hvilken han var i ovänskap. Då sade Anders: »du skall väl få skam. Men denna gången eller på detta rummet skall jag inte fixera dig». Härom blefvo de
