Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/296

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
287
§ 175. Ätten. Mans- och Qvinno-namn. Ätta-namn.
Sissela. Cissila. Cicilla. Truna.
Smesterlin. Smerstelin. Töron. Tören.
Svenborgh. Walborg. Wallborgh.
Toffwa. Toa. Ödgon
Tora.  

Flertalet af dessa mans- och qvinno-namn bär vittne om en hög ålder och ursprunglighet, så väl genom sjelfva sin yttre form, som genom de i denna uttalade föreställningar och begrepp. Språk-formen är således i allmänhet enkel, och sammansatta namn, såsom: As-mund, Ger-mund, Gud-mund, Ro-mund, Sig-mund, So-mund, Thor-björn, Thor-kil, Thor-sten o. s. v. höra till undantagen. De begrepp, som i namnen uttryckas, äro lika enkla, samt ligga alla inom den idé-krets, som närmast tillhör ett okonstladt natur-folk. Namnen utmärka således antingen något djur, såsom: Björn, Ulf, Lindorm, Djur, Djuret, Kalf; eller menniskan under olika åldrar och lefnads-förhållanden, såsom: Faje, Gammal, Gubbe, Fader, Sone, Arfve, Bror, Frände, Folke, Gumme, Sven, Karl, Manne, Skägge, Bo, Bonde, Hofmand, Viking, o. s. v.; eller nationalitet och härkomst, såsom: Göte, Saxe, Finne; eller hög börd och värdighet, såsom: Har, Hakon, Dan, Thegn; eller något vapen, såsom: Brodd, Udd, Boge, Sköld, Kettil; eller kläde-drägt, såsom: Broke, Giord; eller någon religiös föreställning, såsom Helge, Hillegerd, Frigge, Thore, Bålle o. s. v. Christer, Christion, Christman. Med undantag blott af de tre sistnämnda, gå dessa namn således tillbaka i en yngre eller äldre epok af gotisk hedendom, och åtskilliga ibland dem, såsom: