Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/302

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
293
§ 176. Ätt-lefvet. Bya-laget. Bya-stämman.

efterhand än ytterligare. Byns utmark bibehöll deremot fortfarande sin karakter af ätt-lefve, och brukades, såsom sådant, af byamännen i hop eller samfäldt, till bete och skogs-fång. De gamla wärendska byarne, med sina mångskiftade in-egor och sin oskiftade utmark, fingo på detta sätt en karakter af delvis bevarad och delvis bruten samfällighet, hvilken de flerestädes bibehållit ända till våra dagar.

Igenfinna vi på detta sätt hos bya-laget drag af ättens äldsta samfällighet i jord-besittning, så kunna vi med säkerhet vänta, att der återfinna äfven andra drag af den fordna, patriarkaliska ätts-författningen. Dessa drag äro ytterst enkla. Hela bya-laget stod under ledning af en ålderman, utsedd genom val på allmän sammankomst eller byastämma, som fordom ofta hölls under bar himmel, och som på våren, vid valet af ny ålderman, åtföljdes enligt gammal sed af ett gille, som fick namn af åldermans-gille. Till sitt biträde hade åldermannen tvänne bisittare, med hvilka han bildade fullsuten rätt i bya-lagets egna, inbördes tvistigheter. Alla andra ärender afgjordes deremot genom öppen omröstning byamännen emellan.

Attributerna af åldermannens, ifrån gamble stubben nedstammande patriarkaliska myndighet, voro tvänne, nemligen ett horn och en klubba. Hornet, som i åtskilliga wärendska byar ännu förekommer under namn af Bya-hornet, brukades när man skulle samlas för att dricka, och eljest vid alla tillfällen, då åldermannen ville hastigt sammankalla byamännen. Han gick då ut på sin förstugu-sten, eller på