Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/303

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

294

KAP. VIII. STAM-FÖRFATTNING.

gården, och tutade i bya-hornet, hvilket i folkmålet heter att tuta ihop gubbarne.

Klubban heter i Wärend Ätta-klubba eller Bya-klubba, och var gemenligen en kort, sjelfvuxen trädklump med smalnande handfång. Rudbeck omtalar, att flera sådana ätta-klubbor funnos förvarade bakom altaret i gamla Skatelöfs kyrka, ännu vid medlet af 1600-talet. De voro af ask, till formen åttkantiga, trinda i den nedra ändan, som var ämnad till slaget; men öfre ändan spetsig och litet krokig, som en näbb.

Dessa klubbors form och beskaffenhet var således hufvudsakligen lika med tvänne ätta-klubbor, af masur-björk och al, dem vi ännu för ett par år sedan lyckats påträffa i gamla bondhus inom Lekaryds och Bergs socknar. Enligt en allmänt utbredd folksägen, som äfven blir omtalad af Rudbeck, hafva detta slags klubbor i hedendomen varit af våra förfäder brukade, för att dermed dräpa deras sjuka och ålderstigna. Vi hafva desto mer anledning att tro på