tillförlitligheten af denna sägen, då alldeles samma berättelse återfinnes hos Procopius om de gotiska Herulerna (jfr. § 28). I hvarje fall har dock ätta-klubban förnämligast varit använd till att bjuda tystnad vid ättens öfverläggningar, samt för att med klubb-slag fästa de fattade besluten, på sätt ännu sker i våra rådplägande församlingar och vid auktioner.
_s295.jpg) |
_s295.jpg) |
Under sitt yngre namn af bya-klubba, har hon dock äfven blifvit skickad rätt-syls omkring byn med åldermannens budskap, och borde då alltid af den ytterste grannen åter medtagas till samlingsstället. Den i åtskilliga byar eljest brukliga bud-kafveln, bya-kafveln, får derföre på många ställen namn af bya-klubban, och bibehåller äfven flerestädes en form, som tydligen är lånad ifrån den äldre ätta-klubban.
§ 177. Ätten, som på detta sätt utvecklat sig ur det enkla kynnet, och ifrån nomadisk klan öfvergått till bofast klan eller bya-lag, hade ifrån äldsta tid äfven samfäld begrafnings-plats för sina döda. Denna begrafnings-plats var tillika medelpunkt för ättens samfälliga gudakult, och blef långt fram i tiden medelpunkt inom gället, socknen eller det utvidgade ätts-området.
