Ännu långt fram i medeltiden valdes härads-höfdingen af tolf härads-män, under lagmannens ordförandeskap. Han synes i forntiden hafva, vid tingen, af häradsboarne uppburit skott och förning, åtminstone voro sammanskott i matvaror ännu på 1600-talet brukliga vid fjerdings-tingen i de wärendska byarne. Härförutan tog han andel i alla häradets sak-ören. Slutligen tillegnade han sig äfven rätten att taga afgäld af härads-allmänningarne eller häradets oskiftade och samfälda skogar. Denna sjelftagna rätt blef likväl härads-höfdingarne fråndömd genom ett Wexiö lands-tings beslut af år 1414.
§ 182. De fem Wärends-häraderna: Konunga, Kinnevalds, Albo, Upvidinge och Norvidinge, ifrån början af samma ursprung och ifrån hedenhögs med hvarandra förbundna, bildade tillsammans folket, Virda-folket, i Sigfrids legend lands-folket, och landet, Värens- eller Värends-land.
Nämnde folk-förbund, som redan före år 1200 var utvidgadt till Finveden och Niudung, så att det under medeltiden sträckte sig öfver hela Tiohärad, sammanträdde efter gotisk folksed årligen till ett stort, gemensamt ting, som fick namn af allmänt lands-ting, i Sigfrids-legenden: commune placitum terræ. Detta lands-ting stod af ålder på Inglinge-hög, vid Ingelstad, som var rätter tingstad i Konunga härad, och der landets berömdaste konungaätt, Inglingarne, hade sin ätta-backe. Tings-bruken vid dessa stora ting voro för öfrigt alldeles lika med hvad vi ofvan anfört om sockna-stämma och härads-ting. Ännu på Rudbecks tid visste således folk-sägnen förtälja, hurusom uppå de många och
