wärendska mans-namn, och att en Wärends-ätt med ätte-namnet Bugge eller Bogge ännu blir omtalad i början af 1600-talet. De säkraste bevisen för tillvaron af ett forntida småländskt konungadöme ligga dock, utom detta, i landets hela äldre samhälls-skick och i den kamp för nationelt oberoende, som af detta lilla folk utkämpades emot Gustaf Wasa i den tre-åriga Dacke-fejden.
De forntida Wärends-konungarne voro, såsom vi nyss sett, icke arf-konungar, utan val-konungar. Valet har, efter gammal gotisk folksed, blifvit förrättadt vid allmänt lands-ting, under förmedling af de tolf åldermän som bildade lands-nämnden. Efter valet skulle, enligt gammal sed, konungen sättas på en serskild sten å ting-backen, förmodligen midt i domare-ringen eller öfverst å tings-högen, och der krönas. Ännu år 1436 yttrade Erik Puke till den i Arboga församlade allmogen, att
»wile i mik trolige hielpa —
wilia wi oss en konungh welia. —
wi wiliom ther till en bonde taka
hwem sancte erik wnner oss rake
och sethien pa moresten wthen skam
ok kronen ther. — [1]
Olaus Magnus (I: 18, VIII: 1) omtalar Mora-sten vid Upsala, såsom en stor rund sten, omgifven i en ring af tolf mindre stenar och genom under-kilade sten-skärfvor något upphöjd öfver marken. Uppå denna sten blefvo de nyvalda konungarne hyllade af den församlade
- ↑ Nya rimkrönikan, vv. 3776—3785.
