stöld, våld och orätt, hvaröfver allmogen sig högeligen beklagar».
Och efter han nu var en sådan menniska, som aldrig haft vilja att göra det ärligt och godt är, utan af barndoms-tid varit ett ogräs, så att hela häradet, på tinget i Källehult, begärt, att han måtte varda straffad på sin hals och ingalunda komma tillbaka i häradet igen; blef han på sådana skäl dömd ifrån lifvet. Men öfversten, välborne Thomas Muskam, lindrade domen derhän, att han skulle löpa gatlopp tre gånger igenom ett halft regemente fotfolk, efter som han lofvade bättring och var en ung, frimodig krigsman. Men första han slapp lös, rymde han för tredje gången öfver gränsen igen, gjorde ondt på ondt och hotade dem, som fångat honom, på lifvet och med eld och brand, hvadan öfver honom blef lyst ulfsgäld (jfr. § 86).
En annan skogsman och fyra gånger förrymd knekt, vid namn Börge Jonsson i Brantåsa, af Albo härad, blef år 1630 ihelslagen af Olof Korne. Vid ransakningen om hans död afgafs det vittnesbörd, att han varit en Guds ords föraktare, som af idel motvillighet icke på fyra år varit till sakramentet. Hade ock två gånger rymt sitt kompani, hvarföre han på Wexiö rådhus blef dömd från lifvet. Men fick pardon, och satte sjelf öfver sig den domen, att om han vidare rymde, vore han sjelfdömd till galga och gren.
Straxt derefter, när folket fick upptåg till sjösidan, följde Börge med till Kalmar. Men när de skulle till skepps, rymde han tredje resan hem och tubbade några andra med sig. För denna sak blef
