Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/358

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
349
§ 185. Skog-gång.

År 1620 förekom i Algutsboda prestagäld, att en skogsman, vid namn Åke i Dufvemåla, hade med sin älskarinna »uti villande skogen, ibland en hop fallebråte, dit ingen väl komma kunde, under en stor eke-fälla, grafvit ett hål i jorden, och sedan bort under jorden ett långt stycke, stort som en tämlig källare, och der före gjort en dörr. Sedan deruti byggt en spis af ler och sten, och grafvit pipan upp igenom jorden, med spjell deri. Inne hade han säng, bänkar och all behöring (ɔ: tillbehör), grytor, fat och hvad han behöfde. Något ifrån jordkulan var en källa, der han hela vintren hade vattnet (ɔ: vattenstället), så att han sällan om vintren gick ut ur kulan efter föda; men horan intet. Och de dannemän som jordkulan sett hafva, de hafva gjort deras ed, att de aldrig hade kunnat tänka ett sådant tjufva-hide vara påfunnet. Item klaga ock grannarne deromkring, att de hafva mistat hvarje år skräckligen mycken smale, får, getter och annan boskap. Äro ock många skinn funna, till tecken och vedermäle, att han till sådan tjufnad skyldig är.»

När en skogsman vid namn Hägre Håkon, år 1633, inställdes för rätta i Konunga härad, klagade ibland andra Sven i Norragärde, att tio stycken får blefvo ihelskjutna i skogen, och de visste ingen annan skogsman än Hägre Håkon. Och bonden hörde ofta skjutas; men tordes icke söka i skogen, så länge han visste att Håkon der uppehöll sig. Men när de förstodo att Hägre Håkon var gången öfver gränsen, ransakade de skogen och funno hyttor och eldstäder, der de hade kokat, och många