Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/36

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
27
§ 131. Finnar. Finnskott.

Den förslags-mening, vi här framställt, öfvergår till visshet, när vi granska det stora antal lokalnamn, sammansatta med namnet Finn, hvilka ännu i landet förekomma, och hvilka, i en sammanhängande kedja, kunna följas ifrån Danmark genom allt Göta land, Svea land, sydliga delen af Norrland och Norige, ända upp till de n. v. Lappmarkerna. För att således låna exempel ifrån Småland, förekomma inom detta landskap, i Wärend: Finnanäs, Löpanäs Finnagården, och Finnevalds-bro (på vägen emellan Lynsåsa och Alfvestad). I Finveden: Finnhult, två gårdar; Finnestad, Finnanäs, två gårdar; Finnatorp, Finnatorpet. I Niudung: Finneryd. I Tveta härad Finneryd, Finnestorp, Finntorp. I Wista härad: Finnarp. I N. Wedbo: Finnanäs. I Tjust: Finntorp o. s. v. Visserligen kan häremot invändas, att flertalet af dessa gård-namn antagligen äro bildade af mans-namnet Finn, som ännu för tvåhundra år sedan förekom hos Wärends-allmogen. Men detta mans-namn är sjelf ifrån början icke annat än ett folknamn, tillhörigt en fiendtlig och föraktad stam, och då våra förfäder voro religiöst nogräknade, i att alltid uppkalla sina fränder, ligger just häri ett bevis på den forntida blandning af folken, hvarom vi nyss talat.

§ 132. Såsom vi i det föregående visat, hade våra förfäder, vid sin första beröring med landets urfolk, emottagit intryck, nog lifliga, att med barndoms-minnets poëtiska friskhet kunna bibehålla sig genom årtusenden. Hela den verlds-åskådning, som i dessa hågkomster uppenbarar sig, kunde likväl, såsom rent mythisk, icke bestå vid en framskriden