fienden bistånd både med råd och gerning, och lät sig besolda under de danskes krigsfolk. Af sådana skäl blef ock öfver honom ljust ulfsgäld, så att han var fridlös gjord öfver allt Sveriges rike.
När nu länsmannen och hans sällskap, såsom förbemäldt är, hade druckit två eller tre kannor öl i Drakamåla, befalde han sitt folk att de skulle rycka fort dit stämman var satt. Länsmannen steg så till häst och de följdes alla utom gården. I hans följe redo äfven Gise i Onsvalehult och en broder till den fridlöse, vid namn Hans Börgesson.
När de så kommit ett stycke på vägen, begynte den fridlöse först att slå sin broders häst på länden, tre slag med en yx-hammare. De som voro med i följet sade: »slå icke hästen så illa; ty han hörer din fader till!» Per Börgesson svarade: »det vånde den onde!» Sedan slog han Gises häst ett yx-hammars hugg. Då sade Gise: »låt blifva min häst oslagnan! Jag hafver betalat min häst».
Med detsamma kommo de till en annan gård, som heter Förnan, och vid de redo in på mangården, läto Gise och Hans Börgesson sina hästar tillika springa upp med framfötterna på en bred sten, som länge hade legat upplagd på gården. Men när den fridlöse kom in i gården, steg han hastigt till och slog åter Gises häst ett yx-hammars hugg. Då vände Gise sin häst af stenen och sade: »du hafver två gånger slagit min häst. Du skall få skam derför».
Sedan detta skett gick den fridlöse in i stofvan, och bad bonden antingen sälja sig öl eller gifva sig öl. Husvärden svarade, att om han hade öl, så
