Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/373

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
364
KAP. IX. RÄTTS-TILLSTÅND.
Öfverfall.

En söndags-morgon år 1616, skulle Märit och Brita i Hökamåla, af Konunga härad, följas åt till kyrko. Vid de gingo, kom der en ung dräng, Nils i Guttemåla, och upphann dem på vägen. Som de nu kommo fram emot en bro, satt der en skogsman, vid namn Måns Löf i Hökamåla; denne skogsman gick saker på sitt lif, och var osåt med drängens broder. Sedan de helsat sade skogsmannen: »hvad gör din broder?» Nils svarade: »jag vet inte hvad han gör». Skogsmannen steg nu upp och gick före, efter honom kommo qvinn-folken och sist gick drängen; men ingendera talade ett ord. Då steg skogsmannen med hast ifrån vägen och lopp tillbaka, och kom farandes åt Nils och slog till honom med bössan. Men drängen höll sin bössa före sig och slog straxt igen. Och slaget drabbade skogsmannen öfver tinningen, så att Måns Löf blef död fjorton dagar derefter.

Ligga i mordstig.

År 1625 uppehöll sig på gränsen till Konunga härad en skogsman, vid namn Hindrik Pipare. Han var barnfödd i Blekinge och hade tjenat i Danmark, der han af öfvermod ihelskjutit profossen vid sitt kompani. Sedan rymde han till svenska sidan, och lät der utlega sig af en hustru i Långasjömåla och af dennas älskare, att han skulle ihelskjuta hennes bonde, Mattis Ynnarsson. I lön skulle han erhålla tio daler.

Skogsmannen sände nu många undsägningar till Mattis, att han skulle skjuta honom ihel, och