Pedersson i Rimsehult, som blifvit ihelslagen vid en hemgång hos bonden i Kastensmåla. Härom vittnades inför rätta, att Nils Pedersson tillförene begått mångfaldiga ogerningar, med många hemgångar och oräkneliga slagsmål och perlemente. Ibland annat hade han år 1620, vid Valborgsmesso-tid, utan någon gifven orsak jämmerligen förmördat Sven Jonsson i Brorsmålen och gick derföre saker på sitt lif. I gården Mossbrohult hade han öfverfallit bonden, slagit honom och hustrun blånad och blodvite, samt i det närmaste dräpit honom i hans eget högsäte. När han så icke fick sin vilja främjad att döda dem med allo, »klef han, sedan han utkommen var af stugan, uppå taket, satte bössan genom tak-fönstret, och svor och förbannade sig, att han ändtligen skulle skjuta honom ihel, förr än han dädan gick». Hade ock utan all gifven orsak öfverfallit en frände till den ihelslagne Sven Jonsson, vid namn Per Störgesson i Stensemåla, och gjort honom skada i hufvud och ansigte, så att han deraf bar everldeligt lyte och med stor plats undslapp med lifvet, sålunda, att två qvinnfolk kommo honom till hjelp der han slagen låg och hulpo honom ur Nils’ händer. Och när Per Störgesson sedan låg vid sängen i två månader, »fick han ej ett rundstycke till hjelp till bårdskärare-lön, utan förbemälde Nils Pedersson hotade honom till lifvet, viljandes honom utvaka och ihelskjuta, hvar han honom öfverkomma kunde».
Hände sig så vid Laurentii tid, att bonden i Kastensmåla gjorde ett collats, hvartill han ibland andra bjudit förbemälde Per Störgesson och bonden
