Ty när det åter lidit en stund, kom Nils Jönsson in, åtföljd af de andra två, och skriade och hvippade fast faseligen, slog vidt ut med händerna och armarne, och hade underliga fakter. Då sade husvärden Erik: »hvem hvippar du på? Här hafver ingen gjort dig ett ord emot». Nils Jönsson svarade: »det skall du få se!» och sprang så genast fram med dragen knif och öfrade hugg åt Olof i Mårslätt. Men hustru Bengta i Iremålen hindrade slaget, genom att fatta Nils under armen, och fick så sjelf skada af knifven. När nu Nils Jönsson icke fick knifs-slaget fram, lopp han med hast tillbaka i södre bänk och fattade bössan; Markus Persson tog likaledes sin bössa, allt i hast, och den tredje knekten, Nils Persson, grep till sin värja; men blef hållen af gästabuds-folket, så att han ej fick göra skada. Då hade bonden en kroksabel hängandes i högsätet; denna grep Olof till och ville bjuda värn för sig; men hindrades af husbonden, som sjelf åter hölls i famnen af sin hustru, Segridt Abramsdotter, som ej ville släppa sin man ut på golfvet.
När sakerna så stodo, sade Olof i Mårslätt, som icke var någon strids-karl: »då måste jag ut», och sprang straxt uppå golfvet. Men de andra voro snare och snälle, att komma emellan honom och dörren, så att när han kom midt under tak-fönstret gensköts han af Nils Jönsson, som slog honom frammantill öfver venstra axlen två slag med bössan, så att bösse-stocken gick sönder och bössan kroknade som en båge. Och Markus Persson slog honom bak öfver ryggen och högra axlen, två eller flera slag, tills att bössan gick i två stycken. Olof
