Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/422

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
413
§ 192. Lögar. Bad.


Kap. X.
Folk-seder.




§ 192. Ju mera vi intränga på det område, som här sysselsätter vår forskning, desto klarare framträder ock för betraktelsen det innerliga sammanhang, som i forntiden egde rum emellan folkseden och folktron, det yttre lifvet och det religiösa åskådnings-sättet. Religions-känslan, beherskande allt, grep nemligen mäktigt in på alla områden af den menskliga tillvaron och famlade inom sinnliga, af fantasien bestämda former, efter ett uttryck för andens högre längtan till det eviga. Allt hvad vi ännu ega qvar af nationel folksed var derföre en gång tillika nationelt religions-bruk, skapadt af ett yttre, men tillika helgadt af ett inre menskligt behof. Och de enskilda bruken antogo i den offentliga kulten blott en större allmännelighet. Vi kunna derföre än i dag studera hedningarnes guds-tjenst i våra lefvande nationela folkseder, likasom den gamla guda-läran ännu afspeglar sig i vår lefvande nationela folktro. Beggedera förtjena ock att uppmärksammas, så väl för studiet af vår folk-anda och folk-egendomlighet, som för utredandet af serskilda frågor, dem vetenskapen med sitt äldre material icke kunnat tillfreds-ställande besvara.