funta-kettil eller lös dop-skål, ofta af vackert drifvet arbete i messing, som ställdes öfver funt-karet. Äfven iakttog man att förut uppvärma det kalla vattnet i ett serskildt eld-kar, vanligtvis en gryta af malm. Både funta-kettiln och eldkaret finnas ännu upptagna å Moheda kyrkas inventarium af år 1639.
Lög, bad och tvagningar blefvo ock allt framgent betraktade såsom nödiga förberedelser till de christna helgarne. Man besökte derföre, efter hednisk sed, sina gamla lögesjöar eller lögeställen på vissa af ålder brukliga lögedagar, af hvilka de förnämsta voro Helig Thorsdags qväll, Trefaldighets-afton, Pingst-afton och Midsommars-afton. Fanns icke någon sjö i närheten, så tvådde man sig på dessa samma aftnar, vid helgens ingång, i någon helig källa, och lögade sina späda barn inom hus i ett s. k. lögetråg, enkom dertill förfärdigadt af en urholkad trädstam. Enligt gammal Wärends-sed skulle bruden före brölloppet alltid hafva sjelf tvagit sig. Samma skick iakttogs äfven såsom en nödig förberedelse till sabbaten. När derföre den hedniska femten, eller veckan om fem dagar med thors-dagen till vecko-helg, utbyttes emot den sju-dagiga babyloniska planet-veckan, erhöll den sista veckodagen, då man genom bad förberedde sig till veckohelgen, framför andra namn af löge-dagen, löghar-dagher, lördag, såsom han ännu kallas hos de gotiska folken.
För att kunna taga bad om vintern, såsom en religiös förberedelse till heligdagarne och framför allt till den stora gammal-nordiska jul-högtiden, bibehöll man i Wärend och i åtskilliga andra
