liggande på marken. Hvarje hus-moder i gilles-laget medförde till gillet en s. k. förning, mest bestående af en stor, fingräddad förninga-kaka, tillika med hvit-mat af hvit gröt, söt-ost, bryn-ost eller någon annan national-rätt. Af dessa förningar gjorde man nu offer till gudarne, genom att kasta förstlingen i offerbålet, eller ock nedlägga valda stycken å offer-högen eller å offer-bordet i guda-hofvet. Först sedan spis-offret blifvit på detta sätt högtidligen fullgjordt, öfvergick man till sjelfva måltiden, som intogs gemensamt under glam och gamman.
I enlighet med dessa fornhedniska bruk har Wärends-qvinnan ännu för sed, att alltid medtaga förning, när hon bjudes till gille, hvadan ock ett gästabud äfven får med ett yngre namn heta collatz, kalas, eller sammanskott. Af sådana förningar må ingen framsättas på bordet, utan att förut ha blifvit högtidligen skårad af värden eller den förnämste i laget. I hvardags-lag skårar husbonden likaledes alltid brödet, osten och smöret, och aflägger förstlingen, innan han beder gästerna taga för sig af måltiden. När den gamle Wärends-bonden, efter hednisk sed, bjuder Oden till gäst på thorsdags-qvällen (§ 50), står bordet alltid dukadt med framsatt mat och öl och tända ljus. Likaledes när han på jul-afton bjuder till gäst sina aflidna förfäder, dödingarne eller änglarne, hvilkas bilder såsom burmänner eller penater finnas uppsatta under sparrtaket (§ 163), blir stofvan alltid högtidligt smyckad tillreds och höga bordet prydt med jula-duk och tända jula-ljus. På detta husliga offer-altar framsätter han derefter en jula-hög af flera slags
