offer-bröd eller jula-kakor, såsom lefvar, limpor, vörta-bröd, honungs-kakor, vispe-kakor, go-rån och kringlor, tillika med en jul-ost, och öfverst ett bröd som får namn af jula-kuse eller jula-galt. Vid sidan af jula-högen ställes en öppen jula-kanna, full med ängla-öl, och alla dessa skåde-rätter lemnas derefter orörda till farängla-dagen, då änglarne fara sina färde och högtiden lyktar. Seden att på detta sätt framsätta eller nedlägga spis-offer, bibehöll sig till och med i den christna guds-tjensten. Långt fram i medeltiden brukade man nemligen offra lefvar och lef-sofvel under bar himmel på offerstället, eller i offerhuset, eller slutligen på altaret i kyrkan (§ 45). Och samma offerbruk, ehuru i förändrad form, igenkännes äfven i medeltids-seden att offra penningar i fattig-stockar under bar himmel, samt att vid bröllop och andra högtidliga tillfällen nedlägga offer i offer-kistan eller på altaret i sjelfva kyrkan.
Såsom vi ofvan anmärkt förtärde gilles-laget efter offringen en gemensam måltid, liggande på marken omkring eller invid offerhögen. En qvarlefva af detta hedniska bruk bibehöll sig länge i Kinnevalds södra fjerding, der folket ända in på 1700-talet hade för sed, »att både före och efter guds-tjensten hålla lag eller sup-samqväm vid kyrkan» d. v. s. uppå sjelfva kyrkogården (jfr. § 177). I sammanhang härmed synes oss sannolikt, att de sten-ringar eller sten-sättningar af olika form och storlek, hvilka ännu flerestädes förekomma vid gamla hedniska helgedomar, ursprungligen varit afsedda för de serskilda gilles-lagen, så att
